Startsida
Hotell och konferens
Utställning och museum
Kort historik
Kontakta oss
Länksamling
e-mail me



LAPPHÄRBÄRGET - ETT SAMISKT CENTRUM

Bild från samegårdens utställning

Kiruna Sameförening började tidigt arbeta med frågan om ett lapphärbärge. Under de första årtionden på 1900-talet övertog den växande gruvstaden, Kiruna, Jukkasjärvis roll som en centralort för handel och inköp. När samerna kom till Kiruna hade de ingenstans att övernatta. På hotellen togs dom inte emot. Hannu och Gren, som var stora affärsmän, hade hand om nästan all handeln med samerna. Dom hade också övernattningsställen, så kallade lappstugor. När deras affärsrörelse togs över av andra försvann också lappstugorna.
Antingen fick samerna försöka att inkvartera sig hemma privatpersoner eller fortsätta att bo i tältkåta utanför själva stan.

Sameföreningen valde en kommitté år 1940 som ansökte om medel för uppförande av ett lapphärbärge av LKAB och Jukkasjärvi sockens kommunalfullmäktige eftersom lappfonden inte har några pengar att avsätta till ett sådant. I ansökan står också att läsa:
"Lapphärbärge behövs för att bereda hyggliga och ordentliga lappar drägliga inkvarteringsförhållanden vid besöken i Kiruna och att leda ungdomen från de ställena där tillfälle till superi och kortspel mm bereds för dem."

Året därpå tillsatte Kiruna kommun en lapphärbärgstyrelse som köpe in fastigheten, Storgården, som blev ett härbärge åt samerna.
Lapphärbärget blev snabbt en central samlingspunkt för samer när de besökte Kiruna centralort. Priserna var låga och besöksfrekvensen var hög. I samma hus fanns också ABFs lokaler som samerna kunde använda för samebybysammanträden och andra möten.
Den 6 februari 1942 hade man en stor invigningsfest. Många utav dom som tidigare hade hjälpt samerna med husrum samt kommunens tjänstemän bjöds in till invigningen. Samma år begärde Sameföreningen att bli representerad i lapphärbärgets styrelse med Olof Thuri och Nikolaus Tjoggi.
Lapphärbärget tjänade samerna som ett samlings- och övernattningsställe ända fram till 1964 då fastigheten rev, när den inte längre passade in i den nya stadsplanen.
När lapphärbärget försvann ersattes sameföreningen med en tomt plus fastighet, Patriciergården, som användes som en provisorisk samegård.

ETT EGET HUS - KIRUNA SAMEGÅRD

Redan 1959 börjar samerna i Kiruna att arbeta för en egen samegård. Det tillsätts en interimstyrelse, Stiftelsen Kiruna Samegård, som bestod av representanter för Jukkasjärvi sameförening, Talma-, Rautasvuoma- och Leavas samebyar, Kiruna kommun och Jukkasjärvi församling.
Sameföreningens kvinnosektion spelar en betydande roll, som pådrivare. Tio år senare, 1969, begärde dess medlemmar att man ska ställa den provisoriska fastigheten i ordning. Behovet av inkvartering och lokaler för samisk verksamhet var stort, och man menade att både den ekonomiska och den praktiska frågan snarast måste lösas. Den planerade nya samegården hade stannat på papperet.

Under 14 år arbetar Stiftelsen Kiruna Samegård för ett eget hus åt samerna. Till slut löser sig alla problem och i början av oktober 1972 påbörjades byggandet av huset.
Under Andersmäss-helgen 1973 invigdes Kiruna Samegård. Bland de som bidrog ekonomiskt kan nämnas, AMS, Kiruna kommun och Jukkasjärvi församling.

Samegården har utvecklats till en central träffpunkt för samer och samisk verksamhet. På övervåningen finns en hotellavdelning. På nedre plan hyr sameföreningen kontorslokaler. Där finns också en samlingssalar, kök och kontorslokaler för samebyarna.
I källaren finns ett museum, med en utställning om samerna, som Kiruna sameförening byggt upp.